I dag, denna sista dag på årets första månad har varit en sådan där dag då allting flyter. Solen lyser och ens förväntningar har överträffats. I dag har jag varit på rymmen med mina elever och gjort studiebesök inne i stan, något som är ett mindre företag att planera när man som vi håller till ute på landet med bussar som går ner till pendeltågsstationen hela fyra gånger per dag. Vi fick en heldag inne i stan. Först besökte vi Europahuset, åt sedan lunch tillsammans för att slutligen avsluta på Judiska museet där för övrigt nästa klass kom och löste av under eftermiddagen.
Jag känner mig alltid så vansinnigt stolt över mina elever när vi gör studiebesök och denna dag var inget undantag. Eleverna tar inte bara ansvar för sig själva utan också för varandra, t.ex. om någon kommer för sent eller inte hittar osv. De är positiva även om något går snett och de visar alltid alltid respekt för guider och andra arrangörer. De till och med håller rätt på mig när jag ivrigt diskuterande höll på att kliva av vid fel tunnelbanestation.
Varför vill jag då skriva om det här? Jo för att det är så otroligt viktigt för oss lärare att fokusera på det som går bra, det som fungerar och de tillfällen när man som lärare tydligt ser att man gör skillnad oavsett om det handlar om en undervisningsplanering, ett genuint engagemang eller något annat. Ibland så får man som lärare direkt feedback. I dag var en sådan dag. Jag fick en oerhörd komplimang från en av mina elever. Hon sa att hon tycker jag är engagerad. Hennes ord värmer verkligen och jag ska försöka ta till mig dem. Själv kommer jag försöka kapsla in den här dagen i mitt minne för att kunna plocka fram den när allting känns motigt. Enligt judisk tradition bryts sabbaten genom att man luktar på väldoftande kryddor. Detta gör man för att få mod och styrka att ta sig an det arbete som väntar under veckan. På motsvarande sätt brukar jag plocka fram min lilla burk med de nu torkade blommorna som jag vid särskilda tillfällen fått av elever under årens lopp.
Man ska aldrig slå sig till ro och man bör utvärdera sitt arbete för att kunna bli bättre, ändra det som är dåligt eller mindre bra och förädla det som redan fungerar. Men visst är det också härligt att vara nöjd ibland?
Fint och vackert, Gertie!
SvaraRaderaTack Bertil! Jag ville dela med mig av en ganska vanlig, men också ovanligt bra lärarvardag.:-)
SvaraRaderaHärligt Gertie! Jag tror att det är viktigt att ständigt förhålla sig till det arbete man utför som lärare, att aldrig sluta bli just nöjd, stolt, frustrerad, besviken eller skamsen - allt efter läge. För den dagen man slutar med det tror jag att det betyder att man stelnat och börjat se läraryrket som vilket jobb som helst. Då tror jag inte att man kan vara en riktigt bra lärare längre
SvaraRaderaDu är klok du Helena.:-)
SvaraRadera