Det finns något vackert med november. Jag älskar det disiga gråa mot det ännu gröna gräset och de lysande röda frukterna och bären som vägrar trilla av de i övrigt nakna grenarna på träden och buskarna. Det finns en tålmodighet över november, en ödmjukhet och en stillhet. För mig symboliserar november också övergången från ljus till mörker, från mildhet till stränghet och från frodigt till avskalat.
översatt i skolans värld tycker jag att november står för de perioder då det krävs tålmodighet att ta sig igenom olika moment, modet att gradvis våga ompröva sina bergfasta åsikter och ödmjukheten i insikten om att ju mer man lär sig desto mer återstår att lära.
Det är så lätt att älska försommaren eller den där milda soliga höstdagen med sprakande färger, men inte lika lätt att se det vackra i det lågmälda, avskalade och gråa. Det är lättare att ha en svartvit bild än en grå, men tänk så rik man blir av att våga se alla de dimensioner som ryms i det som till synes är enkelt? Det är inte så lätt att se flyttfåglarna flyga iväg mot varmare breddgrader när man själv har mer mörker och kyla att vänta. Det kan också vara jobbigt att leta efter det som inte uppenbart är synligt framför ens ögon osv. Det gäller oss alla och inte bara elever tampas med perioder då det känns som om utvecklingen står still eller känslan av att ens egen intagna position i en fråga är rätt och värd att försvaras till varje pris så att man kanske inte lyssnar på andras argument ordentligt.
Såväl i klassrummen som i debatten tycker jag detta är mycket tydligt. Varför så benhårt försvara formen när vi istället kan problematisera innehållet? Min kloka son sa härom dagen att inte förrän IKT ses som ett verktyg bland flera så kommer innehållet diskuteras på ett vettigt sätt. Han har en avdramatiserad bild av datorer och deras möjligheter/problem. Tänk om det faktiskt är så att det inte finns någon motsättning mellan katederundervisning och nya verktyg/läromedel såsom IKT i undervsiningen? Tänk om det visar sig att språket påverkas både positivt och negativt genom den ökade användningen av datorer hos den uppväxande generationen? På liknande sätt kan man fundera över om IKT både har en inkluderande effekt och bidrar till utanförskap. Det är säkert som att svära i kyrkan, men det finns faktiskt än idag elever som inte har ett facebookkonto eller som har spelat datorspel under sin uppväxt. Det finns också elever som använder sin laptop eller mobiltelefon till helt privata saker fast de förväntas använda dem i undervisningen. Det finns också en motreaktion på de sociala medierna, faktiskt även bland elever som är uppvuxna med den nya tekniken. När jag pekar på dessa saker så upplevs jag ofta som en bakåtsträvare eller motståndare till den nya tekniken och så är absolut inte fallet. Jag hungrar efter att lära mig mer och ser enoma möjligheter som öppnas. Liksom många gånger tidigare så upplever jag att jag kan missförstås just för att jag väljer att röra mig i gråzonen och väljer att problematisera olika frågor som jag oftast också tycker är positiva.
Jan Guillou sa en sak angående sin nya bok Brobyggarna, ord som jag tycker är värda att reflektera kring. I början av 1900-talet fanns en enorm tilltro till teknikens möjligheter och inte var det någon som i sin vildaste fantasi kunde förutse hur fasansfullt tekniken skulle komma att användas under andra världskriget. Han erkände också att han själv antagligen hade haft en sådan övertro till tekniken om han hade levt då. Översatt till dagens samhället och inga liknelser i övrigt så tycker jag vi måste våga tala om det ansvar vi har för den nya tekniken i betydligt större utsträckning. Det gäller både i det lilla sammanhanget och i det stora. Det finns alltid en fara med att bara se möjligheterna och att okritiskt låta sig förföras av idéer hur bra de än verkar. När jag på en kurs frågade om det fanns någon forskning på hur ordförrådet påverkas hos de så kallade "digital natives" det vill säga den generation som helt och hållet är uppvuxna med Internet och sociala media, så fick jag ungefär svaret att språket är föränderligt och även om gamla ord försvinner så uppkommer nya ord, t.ex. digitala begrepp, som jag själv för övrigt inte är förtrogen med. Visst är språket föränderligt och visst förändras det snabbare än tidigare liksom tekniken, men samtidigt är då en relevant fråga vilket språk som i framtiden kommer ge makt. Är det ett språk som barn till föräldrar som redan har makt automatiskt kommer få från sina föräldrahem eller är det det nya digitala språket? Kommer till exempel det politiska språket att förändras lika snabbt som inom andra områden? Jag vet inte som sagt, jag bara undrar.
Det finns så många frågor att problematisera i skolans värd, frågor som kvarstår även om vi använder IKT fullt ut i undervisningen. För det första handlar det ju om hur vi använder IKT och för det andra kvarstår frågor som hur och när vi kan få en likvärdig skola. Efter att ha lyssnat på Per Måhl på Skolforum är jag skakad. Kan det verkligen stämma att vissa lärare sätter betyg så godtyckligt? Hur kan en elev på gymnasiet få godkänt i engelska utan att skriva en rad engelska eller godkänt i historia fast eleven enbart kan redogöra för lösryckta fakta utan att sätta dem i ett vare sig kronologiskt eller tematiskt sammanhang? Per Måhl kallar sådana betyg rättsosäkra och om bristen på rättssäkra betyg inte ses som ett allvarligt problem då lever jag på en galen planet.
Jag älskar November, det är min favoritmånad alla kategorier. Försommarljus och vårnätter i all ära, inget kommer ens i närheten av det lugn och den vila November skänker oss.
SvaraRaderaMen det innebär inte att vi kan slå oss till ro. Det du beskriver att Måhl beskrev är oerhört allvarligt, men inga nyheter. Man kan skylla det på rektorer som bevakar resurstilldelning och budget, man kan skylla det på politiker som vill putsa statistiken, man kan skylle det på precis vad man vill - i slutänden ligger det på lärarens ansvar att varje enskild elev får det betyg som motsvarar de kunskaper eleven visat upp, varken mer eller mindre. Så länge det finns lärare som inte tar det ansvaret, och kommer undan med det, så länge kommer hela lärarkåren och hela betygssystemet att betraktas med skepsis och misstro.
Så är det!
SvaraRaderaSå länge det finns dåliga lärare kommer lärarstatusen att vara låg. Det hjälper inte med höjda löner utan det som behövs är en rejäl uppryckning av kunskaper och kompetens i lärarutbildningen (både vid antagning och under studietiden) och en ökad fömåga att följa med i den allmänna debatten med ett kritiskt sinne.
Morrica, jag blir glad varje gång en lärare eller skolledare med hävd betonar vikten av likvärdiga betyg och som du är beredd att kämpa för detta. Vi är många, det vet jag, men vi kan bli så många flera.:-)
SvaraRaderaBertil, när det gäller lärarutbildningen är det under all kritik att kvaliteten är så ojämn som den är, inte minst att kvaliteten verkar variera så mycket mellan de olika lärarutbildningarna. Samtidigt har jag sett uppsatser som gått igenom som i min värld inte borde göra det även på institutioner vid Stockholms universitet. Jag antar att ekonomiska intressen spökar.
SvaraRaderaNär vi talar om lärares status och skolkvalitet i allmänhet behöver vi också i betydligt större utsträckning även lyfta in rektors kompetens, inte minst när det gäller rekrytering och uppföljning mm.
Javisst, jag menar inte att Stockholms universitet skulle vara undantaget från kritik. Nu är dock lärarutbildningen i centrum och jag måste säga att erbarmligare studenter än dem jag såg från LHS har jag aldrig sett. De är ute som (snart legitimerade) lärare snart.
SvaraRaderaDet är så tråkigt att höra Bertil. Självklart är det viktigt att höja ribban för godkända resultat på universitets- och högskoleutbildningar i allmänhet och lärarutbildninar i synnerhet. Då kommer de som har tillräckliga förkunskaper alternativt ambition och envishet att klara sina studier medan andra kanske får tänka om kring sina utbildningsval även om de lyckats komma in på utbildningen. Det känns inte rimligt att studenter som till och med skryter med att de klarar sin utbildning genom att läsa baksidan av boken lyckas med sin examen. Samtidigt finns flera lärarstudenter som lägger ner mycket möda på sina studier och spetsar sina betyg. En intressant fråga mot bakgrund av detta är vilka studenter som sedan blir rekryterade?
SvaraRaderaGertie.
SvaraRaderaMin tro är att katederundervisningen såsom den ser ut nu är borta inom en snar framtid. Det beror helt enkelt på att tekniken utvecklas så oerhört fort i riktning mot mer flexibilitet.
En början på detta kan vi se i de olika smarta klienter som vi har med surfplattor exempelvis. Men det är bara en försmak av vad som kommer.
Det har nu börjat komma helt bärbara Smart Boards där man sätter upp en bärbar enhet på sin vanliga Whiteboard och sen styr man tavlan via en platta till exempel.
Det kommer konkret innebära att det inte längre är nödvändigt att stå vid tavlan längre utan nu kan man vara ute och hjälpa elever hela tiden och ändå styra undervisningen.
Under en tid har det varit en trend att tala om mer av individualisering. Det är en trend som kanske fortsätter i nån bemärkelse, men jag tror att denna trend kommer försvagas allt mer till förmån för samarbete och interaktion med andra.
Om vi däremot talar om elevinflytande så tror jag att detta kommer bli starkare framöver då möjligheterna för detta ökar med IKT i skolan. Det här är dock också beroende av hur man som lärare kommer att förhålla sig till de olika möjligheter som ges för detta.
Detta är inget man kan fatta beslut om ute i arbetslagen eller på skolnivå. Det här kommer i slutändan att vara en fråga för den enskilde läraren att ta ställning till. För min del är det valet helt klart. Jag vill använda modern teknik för att förstärka elevinflytandet. Det här med ett starkt elevinflytande är en av mina absoluta hjärtefrågor.
Språket kommer att förändras tror jag. Särskilt på så sätt att de digitala termerna kommer att bli mer använda. Det följer ju egentligen bara med vad som sker i samhället i övrigt.
Det finns en norsk lärarutbildare som har hittat en metod som sprider sig som en löpeld nu. Den heter "Att skriva sig till läsning". Den innebär att man i årskurs 1 i grundskolan låter eleverna skriva på datorn och sedan väntar man med handskrift till årskurs 2.
Det här har fått så stor effekt framåt på elevernas läsförmåga att många lärare inte tror det är sant. Eleverna knäcker i många fall med den här metoden läs koden till jul i ettan, vilket är fort i jämförelse med tidigare. Det här kommer om det fortsätter med fina resultat att bli en metod som sprider sig långt utanför Nordens gränser sannolikt. I Sverige har redan minst 25 kommuner infört metoden och fler är på gång.
Till sist det här med en likvärdig skola. Jag tror att detta är något som kommer komma med informationstekniken på längre sikt. Formativ bedömning med kamratrespons osv. blir allt lättare att ha i skolan.
Opponeringar på arbete går att genomföra online i forum exempelvis och så vidare. Det gränslösa klassrummet och den online kultur som finns med mer av samarbete och interaktion oberoende av avstånd kommer i högsta grad att påverka hur vi kommer att arbeta i framtiden.
Lärare är inte längre beroende av att sitta på samma ställe för att kunna samarbeta i realtid. Dessa olika möjligheterna kommer bidra framåt i riktning mot en mer likvärdig skola. Men vi måste hitta formerna för det här och det tar sin tid. Jag är därmed inte särskilt oroad över detta utan det här kommer med stor sannolikhet att lösa sig. Men som sagt det kommer ta lite tid. Internet är till exempel det största projektet för jämlikhet som någonsin sjösatts.
Frekar06
Gertie,
SvaraRaderaJag vill förtydliga en sak i min kommentar. Den situation vi har nu är naturligtvis oroande. Men det är inför framtiden som jag inte är särskilt oroad över den likvärdiga skolan. Det grundar sig på det jag tog upp ovan.
Det finns utmaningar på vägen här. Men om vi verkligen vill använda IKT i skolan så tror jag vi kommer kunna lösa också problemet med den likvärdiga skolan. Men det kommer kräva ett större samarbete mellan Skolverket, skolor och lärare.
Det man bör komma ihåg är att man måste byta förhållningssätt ute i skolorna. Om vi tar det här med den likvärdiga skolan som exempel så är den likvärdiga skolan målet och tekniken ett av många redskap för att nå dit.
Nu verkar det snarare om man tittar på till exempel vilka stora datasalar som finns på en del skolor som att tekniken är målet. Det är helt fel. Det är bra med mycket teknik i skolan, men man måste uppnå högre pedagogiska mål med att införa tekniken. Annars har vi inte tagit steg framåt utan bakåt.
Fredrik, jag älskar din optimism, din kunskap och alla dina sprudlande idéer kring vad man kan åstadkomma med en digitaliserad skola. Jag tror liksom du att den framtida skolan kommer se mycket annorlunda ut, eftersom skolan speglar samhället.
SvaraRaderaDet jag vill lyfta fram är att jag tror det finns en fara när man tror att digitaliseringen ensidigt leder till en positiv utveckling eller att man bortser från mycket som är bra som inte är digitaliserat. Många stora problem i skolan och i samhället kommer inte lösas bara för att vi har tillgång till den nya tekniken och jag tror inte ens det om lärare har kunskap fullt ut när det gäller IKT. Jag vill borra lite djupare och fundera kring framtida konsekvenser när det gäller språk och makt mm. Min upplevelse är inte att elever kan läsa och skriva bättre bara för att de är uppfödda med den nya tekniken. Detta trots att unga skriver mer och läser mycket på nätet. Även om vi i framtiden kommer ha ett annat språk så är jag rädd att språket kommer bli en än mer tydlig klassmarkör.