Det faktum att det finns en statusskillnad mellan de naturvetenskapliga ämnena och humaniora torde de flesta hålla med mig om. Sommarens debatt kring differentierat studiebidrag (se exempel), diskussionen om undermåliga metoder bland samhällsvetare eller det faktum att kursen samhällskunskap på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen halveras tycker jag bland annat visar det. Jag upplever att det finns en tendens att människor som saknar högre utbildning i allt från språk till statsvetenskap ändå anser sig kunna tillräckligt för att ha ganska allvarliga synpunkter på hur och vad som undervisas i exempelvis svenska och/eller samhällskunskap.
Eftersom samhällskunskap handlar om samhället tycker också en del kollegor, föräldrar och andra att i stort sett allt möjligt kan rymmas i ämnet och därför anses det ibland också vara mer eller mindre omöjligt att inte uppnå målen - "det gäller ju bara att diskutera och vädra sina åsikter". Eftersom, i synnerhet samällskunskap och religion anses vara ämnen som eleven redan kan eftersom eleven är en samhällsvarelse så hör jag ibland att det inte heller behövs någon direkt förkunskap. Detta märks tydligt när vissa skolor reducerar bort SO-ämnena helt för elever med speciella behov. Det faktum att även dessa ämnen har tydliga kunskapsmål och ett ämnesinnehåll som även bygger på progression verkar ibland vara hopplöst bortglömt.
Sommarens debatt om humaniora kontra de naturvetenskapliga ämnena belyser hur viktigt det är att humanister blir duktigare på att lyfta fram nyttan av humaniora och utveckla sina, ibland mindre vetenskapliga metoder, som återkommande och delvis med rätta får kritik. Se exempelvis Bertil Törestad. Jag tror att det är viktigare än någonsin att lyfta fram även de samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnenas samhällsnytta. Det behövs en djupare diskussion om demokrati, mänskliga rättigheter, psykologi, filosofi och språk, men även de estetiska ämnena. Jag har tidigare skrivit om dessa frågor ur en mängd infallsvinklar. Se exempelvis 2010-04-25.
Som ämneslärare blir jag ledsen och frustrerad över en inmutning av ämnesrevir såsom jag uppfattar det. Låt oss lärare i det utvidgade lärarkollegiet respektera våra respektive ämnesområden och låt oss lyfta våra respektive ämnen ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv och belysa varför våra ämnen är viktiga, inte viktigare och hur vi får våra elever att göra framsteg. Naturligtvis bör vi även belysa helheten och vikten av varandras ämnen. Naturvetenskap och humaniora hänger samman. Ett mycket läsvärt inlägg tycker jag Morrica har skrivit om hur viktigt det är att utbilda bra ingenjörer. På samma sätt är det viktigt att understryka att det behövs undervisning som problematiserar frågor om ekonomi, välfärd, demokrati och mänskliga rättigheter och som syftar till insikter som skapar en vilja att bevara och utveckla ett välmående, tolerant och vidsynt samhälle. Hitler var ju också mycket duktig på att bygga ut infrastrukturen i Tyskland, men.....
Jättebra Gertie!
SvaraRaderaJag har flera gånger pekat på hur illa entreprenöriellt lärande passar in i skolans värld. Det är en politisk idé man försöker plantera bland elever och lärare. Lärare är inte nog metodkunniga att stå emot marknadens och reklamens mer fantasifulla och oprecisa värld. Risken är att kritiskt tänkande undermineras.
metodkunniga säger du Bertil? Du har nog ingen aning om hur obekvämt det är att säga att kejsaren är naken i skolans värld. Mer om det i mitt nästa blogginlägg.
SvaraRaderaGertie, du har så väldigt rätt i det du skriver. Samhällskunskap är ett mycket viktigt ämne och min uppfattning är att vi borde ha mer av det på gymnasiet och mindre på högstadiet. Det är ett ämne som går ihop med att läsa dagstidningar, diskutera, reflektera och problematisera.
Helena.
SvaraRaderaVi är helt överens om att det behövs mer av ämnet samhällskunskap på gymnasieskolan. Däremot tycker inte jag att man ska dra ner på mängden samhällskunskap i grundskolan.
Det skulle sänka statusen för samhällskunskap som ämne att dra ner på det i grundskolan. Det är ingen bra idé. Jag vill istället förbättra kvaliteten på den undervisning som bedrivs inom ämnet Samhällskunskap främst på högstadiet. Det handlar inte minst om att eleverna redan från högstadiet och egentligen ännu tidigare måste få kännedom om källkritik.
På gymnasiet kräver man numera redan i första kursen att eleverna skall kunna detta med källkritik. Det kan dem inte lära sig där och då utan det är något man behöver arbeta med och träna på under längre tid. Jag menar eleverna kan visserligen lära sig de här kritierierna för källkritik, men frågan är till vilken nytta om de inte vet hur de ska använda dessa.
Ämnet Samhällskunskap går ut på att reflektera och diskutera. Dessvärre har ämnet särskilt på grundskolan blivit allt mer av att plugga in vissa begrepp och vem som är justitieminister istället för att satsa på källkritik, diskussion och reflektion. Vi måste höja nivån på den undervisning som bedrivs i ämnet på grundskolan och inte dra ner på tiden för ämnet.
Om vi tar religionen så visar undersökningar som man har gjort att detta är ett ämne i kris. Det har överhuvudtaget inte tagits emot positivt av eleverna varken på grundskolans senare åldrar eller i gymnasieskolan. Det har varit i kris sedan det infördes. //Frekar06
Tack Bertil!
SvaraRaderaDet är precis en sådan risk som att kritiskt tänkande undermineras som jag bland annat tycker är viktigt att lyfta och problematisera mer när det gäller skolan i allmänhet och mina ämnen i synnerhet.
Jag håller helt med dig om det du säger om samhällskunskap på gymnasiet. Ett stort problem är tyvärr allt för ofta att viktiga begrepp och andra väsentliga fakta saknas från grundskolan.
SvaraRaderaJag vill poängtera betydelsen av progression även i samhällskunskap. En god läsförståelse och goda faktakunskaper ger en bas för vidare diskussioner och reflektioner. Här handlar det om att någon gång ha bläddrat i en tidning, stött på de mest centrala begreppen och ha ett hum om var de olika länderna ligger rent geografiskt. Mycket av de kunskaperna och förmågorna får man genom flera olika ämnen, men förmågan att kunna orientera sig i tid och rum tycker jag är viktig att få med sig från grundskolan på ett eller annat sätt.
Frekar06, de flesta elever är mycket bekanta med att diskutera, värdera och dra slutsatser, men tyvärr är det ofta lite magert när det gäller att göra detta utifrån fakta och/eller andras värderingar. Tyvärr upplever jag dessutom att många elever har svårt att orientera sig i tid och i rum.
SvaraRaderaSom lärare i allmänhet, men historielärare i synnerhet så vurmar jag mycket för källkritik, men för att kunna vara källkritisk är det oerhört viktigt att ha klart för sig vilken typ av källa man värderar och varför man vill använda den.
Gertie,
SvaraRaderaVi verkar vara överens om att det behövs mer av ämnet samhällskunskap i gymnasieskolan. Vi verkar också överens om att det finns rätt stora luckor rent kunskapsmässigt bland de elever som kommer upp från grundskolan till gymnasiet.
Jag tycker att det är viktigt med diskussion inom ämnet Samhällskunskap och tror faktiskt att den typen av seminarier som man har på högskolan i stor utsträckning också skulle kunna funka på grundskolans senare år och på gymnasieskolan.
Jag var tveksam i början till detta med seminarier, men har nog efter snart fem års studier på högskolan tänkt om.
Detta är en form av undervisning som rymmer både elevaktiva arbetssätt och lärarledd undervisning. Det kräver dock en hel del av både läraren och eleverna för att man ska få ett bra seminarium. Seminarium bygger ju på allas aktiva deltagande.
Seminarium kan bli hur bra som helst och bli oerhört lärorika. Men de behöver inte bli bra och det måste man ha i åtanke när man lägger upp sådana. Men så är det ju med allting. De är dessutom väldigt flexibla som metod och man kan som lärare välja att inta en väldigt aktiv roll där man styr seminariet, men man kan också inta en mer passiv roll där man låter eleverna diskutera i större utsträckning.
Källkritiken är jätteviktig. Det tänker jag verkligen trycka på när jag kommer ut och det är också något som jag tryckt på när jag haft undervisning under olika praktik perioder. Det kan inte vara ok att elever när de kommer upp på gymnasiet inte kan se skillnad mellan olika typer av källor och om det är en förstahands- eller andrahandskälla.
Källkritiken är en del av grundskolans kurser. Lärarna på grundskolans senare år är vad jag kan förstå skyldiga att ta upp källkritik. Så det borde inte vara något större problem egentligen.
Jag har förstått att du heter Fredrik, får jag kalla dig det?
SvaraRaderaJag tror och hoppas att de lärare är få som inte diskuterar och tillsammans med eleverna problematiserar olika frågor i ämnet samhällskunskap och självklart gäller detsamma källkritiken. Det jag vill understryka är att det är alla elevers rätt att få kunskap om begrepp, olika fakta och en förmåga att orientera sig i tid och rum för att diskussionen ska bli givande. Jag har hört exempel från elever som upplevt högstadiet som en enda lång debatt där de olika eleverna var indelade i olika partier. Vissa pratade, andra inte, men alla fick godkänt betyg eller högre. Den här eleven upplevde inte att hon lärt sig ett dugg. Debatten skedde så att säga över merparten av elevernas huvud och eleverna hade heller inte fått en gedigen kunskapsgrund om partier, ideologier, vänster, höger osv. Det tycker jag visar på en sorts absurditet där man debatterar och diskuterar utan att riktigt veta vad man debatterar om. Istället för att utvärdera kunskapen och därmed innehållet så betygsätter man närvaron alternativt hur aktiv man är i diskussionen. Det är detta jag är starkt kritisk till och naturligtvis inte diskussionen i klassrummet. Jag hoppas verkligen inte att jag blir missförstådd här.
Det är helt ok. Ett stort problem som jag ser det är att det inte finns någon koppling mellan teori och praktik.
SvaraRaderaOm eleverna sitter och lär sig en massa fakta och begrepp och sedan aldrig får använda dessa i praktiken så förstår jag också att de upplever det som tämligen meningslöst. Det är egentligen detta problem som jag vill komma åt. Det måste bli mer av typen stadsvandringar och dylikt.
Detta får dock inte bli någon allmän lekstuga nu utan det måste ställas tydliga krav på att om vi är ute på en stadsvandring till exempel så skall det lämnas in någon form av analys kring det hela till läraren där eleven tillämpar sina teoretiska kunskaper.
Jag tillhör de som vill ha mer av lärande och IT i skolan. Detta tror jag kommer förändra en hel del framöver, inte minst när det gäller just det här med att diskutera och argumentera i till exempel olika samhällsfrågor. Under en tid har jag hållit på med en lärplattform som heter Moodle och som bygger på öppen källkod.
En viktig funktion där är att det är enkelt att använda sig av forum, vilket ger helt andra möjligheter till diskussion. Smarta klienter som Smart Phones kommer förändra skolan. Det är för min del en självklarhet att dessa ska användas i min undervisning i framtiden. De är ju knappast telefoner längre utan snarare handdatorer.
Det handlar om en sådan här enkel sak som att eleverna om de arbetar med något snabbt via sin Smart Phone kan söka på Google utan att ens behöva lämna sin plats. Det innebär att man inte som lärare längre behöver öppna datorsalen och ha koll där hela tiden för att eleverna ska kunna kolla fakta.
Det som också kommer förändra framöver är att vi nu har bärbara Smart Board. De är något dyra än så länge. Men å andra sidan behöver man inte ha en i varje klassrum då de ju som sagt är bärbara. Det är en enhet man sätter upp på sin egna Whiteboard (vanlig Whiteboard) och sedan kan man var man än befinner sig i klassrummet styra sin Whiteboard med en platta exempelvis, dvs. jag kan hjälpa en elev i Samhälle samtidigt som jag fortfarande undervisar resten av klassen och kan kontrollera min Whiteboard.
Det är verkligen en teknisk revolution som vi har sett och det bara fortsätter. Detta kommer förändra sättet på vilket vi undervisar i framtiden. Kan också tilläggas att om skolan köper in Adobe Connect till exempel så kan man numera med en enkel app sitta och ha en lektion var man än befinner sig genom sin smarta telefon. Frekar06
Återigen ett viktigt inlägg som tydliggör mycket kring SO undervisning. Jag tycker att det tyvärr finns SO lärare som binder ris åt egen rygg genom att inte tydliggöra ämnets progression. Jag är ju samhällsdebattör med djupa insikter i flera frågor och en samhällskunskapslärare som bara går omkring på ytan utan att bygga ett riktigt kunskapbygge med progression framstår inte som speciellt imponerande. När jag däremot möter någon som har förstått ämnets struktur och presenterar ständigt nya perspektiv som bygger vidare på varandra så tycker jag att ämnet är skolans viktigaste.
SvaraRaderaFrekar06, jag håller med om att elever behöver både teori och praktik. Det är ju en självklarhet, men dessvärre visar mitt exempel ovan en situation där läraren tar för givet att det finns teoretiska kunskaper som i själva verket saknas.
SvaraRaderaDe flesta lärare är medvetna om vikten av formativ bedömning, men flera glömmer bort att strukturera processen i exempelvis de diskussioner som äger rum i undervisningen och då blir den bedömningen svår att göra. Ibland blir också metoden i sig det som läraren strävar efter utan att följa upp om eller hur den fungerar och det oroar mig.
Själv har jag idag deltagit i en kurs om sociala medier och användandet av IKT i undervisningen - otroligt inspirerande och spännande.
Jan, jag håller helt med dig om detta. Det är viktigt att denna diskussion förs ur flera olika vinklar.:-)
SvaraRadera