Jag har de senaste dygnen funderat en hel del kring metodik. Hur närmar man sig exempelvis makroekonomiska frågor så att elever med mycket varierande förförståelse kan göra kunskapen till sin egen, själva ta ställning till olika ekonomiska avvägningar och annat utifrån sin egen ekonomi och utifrån ett mikroekonomiskt perspektiv? Hur gör man detta på bäst tänkbara sätt? En självklar fråga kan tyckas och något som alla lärare säkerligen funderar kring.
Härom dagen träffade jag en kollega och före detta lärare till mig, en riktig mentor för mig och en person som jag verkligen ser upp till på flera sätt. Vi diskuterade skolpolitik, de nya styrdokumenten, rektorers roll, men framför allt lärarrollen. Hur det nu var så kom vi osökt in på en del av de avvägningar som man som lärare ställs inför dagligen. Det i sin tur understryker att didaktik faktiskt inte bara handlar om urval och legitimering. En stor del handlar om metodik, något som jag tycker borde prioriteras betydligt mer i lärarutbildningen. Vad jag förstår när jag talar med mina äldre kollegor så var metodik något betydligt mer centralt i deras utbildning.
Den didaktiska frågan hur handlar om så mycket mer än enbart pedagogiska metoder i sig. Frågan söker svar på hur du som lärare inom ramen för en metod angriper svåra ämnen såsom exempelvis hedersrelaterat våld (se tidigare inlägg), men också hur man som lärare hanterar olika situationer som uppstår i klassrummet, hur mycket eller hur lite du kan bjuda på dig själv utan att bli privat, hur rolig du som lärare kan vara utan att bli ironisk och upplevas kränkande och hur du som lärare styr upp en diskussion som riskerar att spåra ur t.ex. om elever trakasseras. Den didaktiska frågan hur handlar därför inte enkom om vilken metod som är att föredra utan också om hur du använder denna metod på bästa sätt i förhållande till ämnet, den klass du har framför dig och den specifika situationen. Hur utvecklas en lärare till en riktigt god berättare, seminarieledare eller handledare? Hur använder vi lärare våra metoder så att eleven de facto lär sig och utvecklar sitt lärande?
Flera av de senaste blogginläggen har direkt eller indirekt berört den här frågan. Hela katederdebatten tidigare i våras handlar ju t.ex. mer om metodik än om dinosaurielärare som straffar sina elever från en viss möbel. Se exempelvis Helena von Schantz och Johan Kant. Alla elever har inte full tillgång till IT i skolan, alla elever får inte samma förutsättningar när det gäller vare sig elevvård, stöd eller tillgång till böcker mm, inte heller nu när den nya skollagen har trätt i kraft. Däremot undervisas alla elever och undervisningen är eller åtminstone bör vara själva kärnan i skolans uppdrag. Det är undervisningen som skiljer en riktigt bra lärare från en mindre bra och det är en god undervisning som verkligen kan göra skillnad för en elev som inte har det lika förspänt.
Plura öppnar upp frågan om de utmaningar som skolan ställs inför med tanke på de snabba och genomgripande förändringar som samhället genomgår. Jan Lenander lyfter frågan om krocken mellan teknik och ordningsregler i skolan. I båda fallen hänger det på hur läraren undervisar och hanterar situationer i klassrummet inom ramen för just den skolan och utifrån hur styrdokumenten ser ut.
Många av de kunskaper som behövs ryms faktiskt under ämnet socialpsykologi, som inte alls är så teoretiskt som många tror.
SvaraRaderaJag tror inte att ämnet är direkt framträdande i den didaktiska undervisningen.
Jag håller helt med dig Bertil och har även diskuterat just detta med vikten av kunskap i socialpsykologi i tidigare inlägg. En sådan kurs hade givit mig bra mycket mer än flera av kurserna i pedagogik Det är i alla fall min uppfattning efter att ha varit ute på fältet en tid.
SvaraRaderaMin dotter har precis börjat läsa psykologi och det ska bli mycket intressant att diskutera med henne och lustläsa lite av hennes kurslitteratur.
Hon läser i Kalmar då!?
SvaraRaderaHon har valt ett användbart ämne.-
Sorry...hon läser på psykologen i sthlm förstås..där har jag jobbbat i många år..
SvaraRaderaDet är inget lätt yrke vi har valt, Gertie. Man måste våga bjuda på sig själv - trots att det ibland straffar sig. Inget kan ersätta det mänskliga mötet, det som händer här och nu.
SvaraRaderaVisst är det bra med en gedigen teoriryggsäck, men i slutändan är det bara resultaten som räknas och för det krävs många försök, många misstag och en stor dos ödmjukhet.
Du har naturligtvis helt rätt Helena. Läraryrket kräver såväl mod och ödmjukhet som flexibilitet och ämnesskicklighet mm. Detta hindrar inte att fokus borde se lite annorlunda ut på lärarutbildningarna (jag kan egentligen inte uttala mig om andra lärarutbildningar än min egen). För mig personligen gav en enda föreläsning om "queen/king be" betydligt mer än flera av pedagoikkurserna och personligen tycker jag att en större tonvikt bör läggas på ämnesdidaktiken rent generellt.
SvaraRaderaEn annan sak jag funderar över är vikten av lektorer som arbetar både som lärarutbildare och som lärare på gymnasiet. Det är bra att ha en fot i verkligheten och skolan förändras ju hela tiden.
SvaraRaderaGertie,
SvaraRaderaDu har rätt så till vida att ämnes didaktik är ett ämne som är eftersatt i lärarutbildningen. Det borde bli mer av detta. Däremot håller jag inte med om Pedagogiken. Jag har parallellt med min utbildning läst Pedagogik 1-30 hp som var en mycket givande kurs och Specialpedagogik 1-30 hp på lärarutbildningen.
Båda dessa kurser kommer påverka hur jag undervisar i framtiden, inte minst då det var under dessa kurser som jag hittade vad jag tror på i form av inkluderande syn- och arbetssätt och Lärande och IT.
Jag är inte emot pedagogik, självklart inte, jag är lärare. Det jag vill problematisera är dels prioriteringarna inom lärarutbildningarna, dels att skolans verklighet krockar med den tänkta verklighet som man utgår ifrån när man diskuterar olika pedagogiska modeller mm.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att ämnesdidaktiken fick stå tillbaka för pedagogiken och allmändidaktiken. Det kanske ser annorlunda ut nu och i så fall är det ju bra. Jag tycker också att man som blivande lärare i större utsträckning bör ta fasta på frågor som rör socialpsykologi, kunskaper som jag hävdar kan vara avgörande för hur man lyckas som lärare.
I slutändan är det ju ändå så att man som lärare prövar sig fram för att finna just sitt eget bästa sätt att leda i klassrummet och undervisa så att eleven når resultat. Den kunskapen och de etiska övervägningarna kan ingen lärarutbildning ge.
Ämnesdidaktiken ligger helt naturligt mest central för vad som är närmast och viktigast för att lyckas i yrket. Sen tror ju jag på progression och det betyder att förståelse av lärandets väsen, dess drivkrafter och förutsättningar är avgörande förkunskaper för en hel del av didaktiken. Då ligger förstås också själva ämneskunskapen där som en viktig grundpelare innan det blir intressant med ämnesdidaktik. Klart att eleverna ska få provsmaka det centrala i sin utbildning tidigt men det borde verkligen i huvudsak handla om en kraftsamling mot slutet när de andra bitarna är på plats.
SvaraRaderaNär det gäller lärarutbildningens tuffa innehåll och prioriteringar så vill jag gärna lyfta problem med det sociokulturella perspektivet. Det här ger förstås förkunskaper kring samhället som är viktigt i den pedagogiska diskussionen men har en tendens att stjäla så mycket tid i början att lärarstudenterna aldrig kommer fram till den del av pedagogiken som handlar om lärande. Det är ju det som är viktigast för lärarna och lärarutbildningarna har en otäck stoffträngsel.
Gertie,
SvaraRaderaProblemet är snarare att vi varken får pedagogik eller didaktik i tillräcklig utsträckning inom ramen för lärarutbildningen. Det har på en del håll blivit så att man endast fokuserar på själva ämnet och ingenting på didaktik.
Det är naturligtvis viktigt med kunskaper inom ämnet. Men man får inte glömma bort att vi ska bli lärare och därmed att vi behöver didaktik. Det är inte acceptabelt som jag ser det att det ser ut så här på lärarutbildningen.
Nu är det i och för sig så att det här med det sociokulturella perspektivet är något som jag gillar. Det är bland annat det här med att man inte bara skall se till faktiska resultat när man bedömer utan också till potentialen som i någon bemärkelse tilltalar mig.
Jan,
Problemet är inte att man tar upp det här med det sociokulturella perspektivet utan att man helt missar grundläggande frågor för oss lärare som betygssättning, elever i behov av särskilt stöd och mobbning. För att då inte tala om allt som rör lärande och IT där lärarutbildningen är helt utanför banan.
Så problemet är mycket större än att det här så kallade sociokulturella perspektivet eventuellt tar för mycket tid. Det är ett i förhållandevis litet problem. Samtidigt som man vet att man vet att det finns en press från oss som är studenter för mer didaktik och pedagogik så väljer man att ägna sig åt bunkermentalitet och vägrar göra någon som helst förändringar.
Den nya lärarutbildningen kan inte bli sämre än den vi har idag. Men den är långt ifrån tillräcklig för att vi verkligen ska komma tillrätta med de allvarliga brister som finns i systemet. Dessvärre tror jag att vi om tio år kommer kunna konstatera att också den här nya lärarutbildningen har havererat.
Det grundläggande problemet om att det inte finns någon som helst balans mellan kunskaper i ämnet, didaktik, pedagogik och praktik ute i skolan kvarstår fortfarande och ingen av de systemfel som finns i nuvarande utbildning kommer man tillrätta med nu.
Frekar06
Jag är en stor vän av gedigna ämneskunskaper och ämnesdidaktik och inser också att en lärarutbildning, i synnerhet när lönen och löneutvecklingen är så dålig som den är liksom karriärsmöjligheterna, inte kan vara hur lång som helst. Någonstans måste man alltså prioritera och undervisningen och fokus på kunskap är naturligtvis centrala.
SvaraRaderaNär jag talar om socialpsykologi så talar jag här om att ge lärarstudenter något mer än en ynka föreläsnng som snuddar vid ämnet. Det handlar alltså om att vara något mer rustad för den lärarverklighet som väntar. Jag håller däremot verkligen med Helena von Schantz om att vi lärare aldrig är fullt utbildade och att ingen kan utbilda oss för här och nu i själva mötet med eleven. Läraryrket handlar mycket om mod och engagemang mm. Lärare måste därför få mer och inte mindre frihet att forma sin professionalitet i mötet med eleven och mitt inlägg ska inte förstås som att jag är för en metodikundervisning där lärarstudenter i detalj ska få instruktioner om vad h*n bör göra i varje given situation.
Sedan handlar metodik och ämnesdidaktik om hur man framgångsrikt kan undervisa i ett specifikt ämne, något som ofta tappas bort, kanske av naturliga skäl eftersom det länge har funnits en tradition av att låta lärare undervisa i ämnen de saknar behörighet i. Som historielärare räcker det alltså inte bara att ha gedigna ämneskunskaper, du ska kunna lära ut dessa till rätt målgrupp dessutom.