Jag har lite då och då funderat kring lärares kompetens. Jag har reflekterat kring lärarkåren i stort, olika lärare som är förebilder för mig, seriösa nytänkande lärare och mer ytligt nytänkande pedagoger, underbara "stofiler" som håller hårt på sina väl fungerande rutiner och gedigna ämneskunskaper och till sist även de cyniska lärarna, såväl "stofiler" som relativt nyutexaminerade.
Mycket kritik riktas återkommande mot lärarkåren i stort och inte sällan är utgångspunkten att lärare som grupp betraktat är inkompetenta och mer eller mindre saknar empati. Svartvita bilder av lärare har återkommande målats upp i media. Stereotypiseringen av den gode superläraren, typ Stavros ställdes exempelvis mot den pedagogiskt osäkra läraren i TV-serien klass 9A. På grund av detta skrev jag bland annat inlägget Politiskt korrekt "lärarrasism". Den här typen av generaliseringar är farliga för de ger en snedvriden bild av verkligheten. På samma sätt leder fel mätmetoder till felaktiga resultat. Som man frågar får man svar och är analysen fel blir också ofta lösningen på ett problem fel. Därför vill jag min vana trogen försöka nyansera diskussionen om lärares kompetens respektive inkompetens.
Jan Lenander frågar sig om kunniga lärare bör hjälpa mindre kunniga lärare i deras arbete. En fråga som är mycket relevant i sammanhanget är därför vad som utgör en kunnig lärare och vem som har rätt att definiera det. Handlar det om behöriga lärare kontra obehöriga? Handlar det om vilken typ av lärarutbildning man gått eller var i landet man studerat? Handlar det om hur väl den enskilde läraren lyckats med just sin utbildning? Handlar det om vilken kunskap rektor anser att den enskilde läraren har? Handlar det kanske mer om vilken kunskap eleven upplever att läraren har? (se Göran Tullbergs kommentar).
Rektorn har ansvar för att lärarna fullgör sitt pedagogiska uppdrag, men det är läraren som är mästare i sitt eget ämne. Kan då rektorn avgöra själva ämneskompetensen? Ska kollegor som undervisar i andra ämnen kunna avgöra en annan kollegas ämnesskicklighet? Personligen frapperas jag nämligen av hur ofta personer utan akademisk utbildning i mina undervisningsämnen samhällskunskap och historia förnumstigt talar om för mig vad jag bör ta upp och hur jag ska och hur jag inte ska gå till väga.
Jag menar att mina frågor är befogade och eftersom betygen inte är likvärdiga och vi tyvärr inte har den studentexamen som Helena von Schantz så ihärdigt lyfter fram så har vi heller inga tydliga mätpunkter när det gäller lärares kompetens. Jag tycker exempelvis att Skolinspektionen, trots vetskapen om betygsinflation ändå i stor utsträckning utgår från betygsstatistik i sin bedömning av hur väl en skola lyckas med sitt uppdrag.
Eftersom det ännu inte finns någon studentexaman och/eller nationella prov i de flesta ämnena så är vare sig kurser eller betyg likvärdiga, vilket försvårar kvalitetsmätningar och kvalitetssäkringar. Det innebär med andra ord att det är svårt att helt komma åt vad som är riktigt bra och riktigt dåligt i skolan, vilka lärare som gör ett bra jobb och vilka som inte håller måttet. Det innebär också att vare sig den redan bra läraren eller den som är mindre bra riktigt vet vad som ska förbättras och varför. Vad i kritiken mot en lärare kan förklaras av organisatoriska orsaker? Vad kan förklaras av bristande ämneskompetens? Vad kan förklaras av dålig pedagogik och människokännedom? Vad kan förklaras av tidigare stadiers lärares sätt att undervisa? Vad kan förklaras av andra lärares förmåga att sätta rättvisa betyg och hålla rätt nivå på en kurs? Vidare är frågor om vikten av yrkeskompetens kontra bildning intressanta i sammanhanget.
När jag hör talas om otroligt skickliga lärare som arbetat hela sina liv, älskar det de gör och mötet med elever , vunnit priser, fått fina elevutvärderingar samt är förträffliga pedagoger blir jag glad och varm inom mig. De är sådana förebilder åtminstone jag som lärare behöver. När jag hör att en sådan lärare blivit inkallad till sin chef för att få veta att h*n inte tillför skolan något mer, ja då blir jag tyngd, bedrövad, arg och orolig inför framtiden.
Gertie du lyfter mycket viktiga frågor. Debatten är allt för svart vit. Det finns inte en entydigt svar på vad som är en bra lärare.
SvaraRaderaMöjligen kan man använda Sven-Eric Liedmans bild att lärar yrket är som en teaterföreställning när du befinner dig i klassrummet och att läraryrket är ett hantverk.
Den första tarvar ju att skådespelaren har förmåga att i varje ögonblick gestalta pjäsen trots att den oftast bygger på ett manus. Det andra att med hantverkar skickligheten är det du tar upp med dina alla frågor. En duktig hantverkar besitter en kunskap och förmåga att realisera teori i praktiken.
Så fort vi har med människor är det stor skillnad mellan individerna. Somliga har detta naturligt andra får kämpas på.
Mätandet sedan kan man skriva mycket om. Men i min värld är kvalitet lika med att uppfylla de krav som ställs på det jag ska leverera. Hur fyrkanta än styrdokumenten kan vara är det ju det ni lärare har att förhålla er till.
Plura, jag tycker faktiskt att de nya styrdokumenten tillsammans med kommentarerna är ganska tydliga när det gäller vad eleven bör kunna efter avslutad kurs. Det är just därför jag förvånas över att det är bokstaven på pappret och inte vad läraren undervisar om och vad eleven faktiskt kan som kontrolleras vid inspektioner. Som lärare är jag suverän betygsättare.
SvaraRaderaJag har därför två frågor som jag grubblar över. För det första handlar det om vad min måluppfyllelse jämförs med. Om jag har en elev som har fått ett "snällbetyg" från grundskolan blir jag självklart syndabocken om jag inte "lyckas" med uppdraget att även se till så samma elev uppnår målen i mina gymnasiekurser. Hur kommer man åt det problemet om Skolinspektionen utgår från betygstatistiken?
För det andra ställer jag mig frågande till vad man menar med kvalitet. Handlar det verkligen om gedigen kunskap? Vem vet, kanske kan en elev som nästan nått fram till mål ha betydligt bättre kunskap än en annan vars lärare godkänt kursen på grunder som "ja, men jag vet ju att h*n lär sig när hon lyssnar" (inget betygsunderlag) eller "eleven har tagit texten från nätet och borde rimligen ha lärt sig genom själva fusket" (inget betygsunderlag) osv. Jag vet också åtminstone ett exempel som jag hört från en kollega som upptäckte en elevs fusk där lärarlaget reagerade med kommentarer som "det kan inte stämma för det är ju vår MVG-elev".
Jag tycker det är oerhört skrämmande om fokus ligger på själva skådespelet mer än kunskapsuppdraget, även om jag håller med dig om att det handlar om att kunna spela teater och hantverka en hel del. Hur kan det kallas kvalitet att belöna lärare bara för att de använder datorer i undervisningen i sig samtidigt som äldre betydligt mer erfarna lärare som samtidigt kan skådespela och hantverka missgynnas och inte tas tillvara? Hur kan det komma sig att man klagar på den nya lärarutbildningen men samtidigt tycks premiera lärare som har just den utbildningen?
Det kanske viktigaste är ju också behovet av lärares ständiga utveckling och en ständigt förbättrad undervisning och uppdatering med det nya kunskapssamhälle vi lever i. Tyvärr är det svårt att förbättra brister när de verkliga bristerna kanske inte ringas in samtidigt som mycket av det som faktiskt är bra underskattas.
Vi vet ju nu att okunniga personer ofta tror att de är kunnigare än de är, eftersom de inte känner till det enorma kunskapsfältet. Om vi då i stället talar om människor som borde vara kunniga (t.ex. lärare i ett visst ämne) så uppkommer då frågan hur man bedömer hennes/hans grad av kunnighet. Omedelbart förstår man svårigheterna förknippade med detta. Det är då lätt att tillgripa andra måttstockar, som ofta förefaller vara lite relevanta. I lärarrumn har jag hört entusiastiska lärare omnämnas som goda lärare, allmänbildade lärare likaså, på samma sätt också trivsamma och humoristiska lärare.
SvaraRaderaTil syvende og sidst måste det till en utomstående eobjektiv bedömning av lärares kompetens (kunnighet och "pedagogiska förmåga", whatever that might be!). Om en rektor ska göra detta måste denna ha tusen tentakler ute, vara kunnig i flera ämnen och närmare följa varje lärare. Omöjligt, eller?!
Bertil, jag kan inte komma ifrån att just betyginflationen är roten till mycket av det onda och då menar jag inte bara mängden höga betyg som MVG utan att gränsen för G generellt sett successivt sjunkit (jag kan inte belägga det, men har hört från andra lärare att kraven på de nationella proven minskat). Det är ju heller ingen hemlighet att exempelvis flera instituitioner på univiersitetet har tvingats införa förberedande kurser trots att studenter formellt varit behöriga.
SvaraRaderaJu mer man lär sig, desto mindre inser man att man vet, men det är ändå så att en person som har en lic eller doktorerat inom ett ämnesområde torde ha mer kunskap i ämnet än någon som enbart har en magisterexamen. Det borde även vara så att en student som har spetsat alla sina betyg torde ha lärt sig mer än någon som inte gjort det. Frågan är om ämneskunskapen verkligen värdesätts i skolan idag. Detta säger väl medveten om att jag här inte tar upp den didaktiska kompetensen. Precis som du säger så krävs flera olika kompetenser för att vara en skicklig lärare, men åter igen, vad prioriteras?
Gertie,
SvaraRaderaDet behövs nog både ämnesmässig kompetens och didaktisk kompetens för att vara en bra lärare. De är rätt nära knutna till varandra om man ser till den dagliga undervisningen. Om man tar bort den ena så är det frågan vad man ska ha den andra till i klassrummet.
Har jag påstått något annat Fredrik?
SvaraRaderaÄmneskompetens och god ämnesdidaktisk kunskap går hand i hand och förutsätter varandra inte sant?
Gertie,
SvaraRaderaDet har du inte gjort. Det var mer en form av konstaterande från min sida att det är så.
Fredrik, jag misstolkade dig och ser nu att min kommentar låter lite konstig och rent av otrevlig med tanke på vad du skrivit.:-)
SvaraRaderaGertie,
SvaraRaderaIngen fara. Vi kan alla misstolka ibland. Det som kan vara värt att lyfta fram här är också den så kallade digitala kompetensen. Den tror jag kommer bli allt viktigare i framtiden, inte minst med tanke på den explosionsartade tekniska utveckling som vi har haft och fortfarande har.
Under kvällen har jag suttit och läst ett examensarbete om digital kompetens i skolan från KTH. Där talar man bland annat om att lärarna är försiktigt positiva till det här med datorer och annan teknik i skolan medan eleverna ser det som ett fullständigt naturligt verktyg för lärande.
http://www.kth.se/polopoly_fs/1.123670!/Menu/general/column-content/attachment/Stefan_
Knutsson.pdf
Den bärbara teknologi vi har nu med olika former av smarta klienter, projektorer som är så små att de går att ha fickan och som väger runt en 170-200 gram och bärbara Smart Boards där man bara sätter upp en bärbar dosa på sin vanliga Whiteboard och sedan kan köra den med hjälp av en mindre platta var man än befinner sig som lärare i klassrummet gör att vi befinner oss i en helt ny situation än tidigare.
Till det kan man nu lägga digitala pennor som fungerar som vanliga bläckpennor som används på ett vanligt block. Det som skrivs förs över direkt till telefonen via bluetooth. Det gör att eleven snabbt kan få sammanfattningar på kursen.
Det här kommer nog få rätt stora effekter. Vi kommer nog behöva den digitala kompetensen i framtiden. Men vi behöver få forskning på det här området och vi behöver kompetensutveckling inom området. Lärarens kompetens är väldigt viktig för att det här ska bli bra.
Jag delar dock Jans uppfattning i en kommentar han skrev till ett inlägg på hans blogg om att vi som vill ha in mer teknik i skolan måste bli tydligare med hur vi vill att skolan skall se ut i framtiden och hur tekniken ska användas för att stimulera och utveckla elevernas lärande.
För det är inte tekniken som får vara ett mål i sig själv utan det som måste vara målet är att öka kommunikationen i klassrummet, att få en bättre interaktion mellan lärare och elever, att bidra till att de blir starkare demokratiska och kritiska samhällsmedborgare samt att förståelsen för vad som tas upp i kursen ökar. Det är inte teknik utan lärande, undervisning och kommunikation det här handlar om.
Bertil, du har rätt i att det är oerhört komplext att bedöma lärarskickligheten och att det bör göras av någon utomstående. Nuvarande rektorsroll och rekryteringen till rektorer gör detta till en orimlig uppgift för rektorerna. Det betyder inte att jag anser att det är onödigt att göra, det finns inget verksammare medel för att förbättra resultat.
SvaraRaderaBetygssystemet skulle kunna varit ett verktyg för kalibrering och stöd för att bedöma lärares och skolors resultat men tyvärr går det inte då betygsinflation och rent kamouflerande betygssättning har förstört verktygets validitet. Extern examination, exempelvis i form av en studentexamen är ett absolut måste.
Det är ett intressant sammanförande av urholkad ämenskompetens och dåliga verktyg för uppföljning av resultat du lyckas göra Gertie. Det hänger absolut samman. Nu avslutar jag med min Cato replik om att "skolan måste följa upp lärarens viktigaste uppdrag, undervisningen". Det finns några sanningar om skolan vi måste tjata in i huvudet på våra beslutsfattare.
Fredrik, de digitala verktygen öppnar upp nya möjligheter och jag håller med om att vi som är digital immigrants måste få betydligt mer kunskap för att just kunna använda dessa verktyg, inte för tekniken som sådan utan just som naturliga verktyg i undervisningen. Samtidigt behöver analoga verktyg inte nödvändigtvis vara dåliga. Det gäller att fokusera på kvaliteten oavsett metod och verktyg. Det går att variera sin undervisning på flera olika sätt.
SvaraRaderaJa, Jan det är kunskapsuppdraget vi ska sätta i fokus och ingenting annat. För att klara det uppdraget menar jag att ämneskompetens och behörighet i själva ämnet är otroligt viktiga. Det gäller såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga ämnen.
SvaraRaderaDet jag vill lyfta i detta utmärkta inlägg är målen i centrum. Jag håller med Fredrik om att IT-kompetens är viktig - men vi talar ändå bara om redskap. Verktyg, metoder och arbetssätt får inte hamna i centrum. Där måste vi ha målen. Och allt vi gör måste vägas mot måluppfyllelse.
SvaraRaderaNär det gäller bra lärare/dåliga lärare finns det som du skriver mycket som spelar in. Men en viktig faktor är vår ständiga tidsbrist. På komvux hade jag tid. Innan kommunaliseringen hade jag tid. Hur många lärare har idag tid att göra ett bra jobb?
Helena,
SvaraRaderaDu har rätt. Vi får inte fokusera på tekniken. Det kunde min kommentar vara tydligare på ser jag nu. För min del handlar det inte om tekniken som sådan utan om att sätta fokus på hur vi kan få in den helt nya onlinekulturen i skolan, hur vi bättre än idag kan bidra till elevernas lärande och om hur vi kan få en undervisning som blir ännu bättre än vad den är idag.
Det handlar i grund och botten oerhört mycket om hur vi ska förstärka kommunikationen och interaktionen mellan elever, men också mellan lärare och elever i klassrummet. Tekniken är endast ett av många redskap vi kan använda för att komma dit.
Visst det är bra med viss teknisk kunskap. Men det är långt ifrån tillräckligt för att kunna använda tekniken på ett sådant sätt att vår undervisning och elevernas lärande blir bättre eller för att vi ska få en undervisning där eleverna känner att de är aktiva och delaktiga.
Frekar06
Det verkar här finnas en rätt bred enighet kring att vi behöver stor ämneskompetens och didaktisk kompetens. Det verkar dock finnas de utanför som vill rasera ämneskompetensen helt och hållet och som menar att man inte behöver någon kompetens i ämnet för att undervisa i den digitala värld vi lever i idag.
SvaraRaderaTomas Kroksmark som är professor i pedagogik har på sin blogg lyft fram en sak från en forskar kollega som han var och lyssnade på där denne talade om bland annat en-till-en skolor. Denne kollega till Kroksmark förklarade följande:
"Det meddelades att då eleverna utrustas med var sin lap-top/Ipad som de använder i skolan, kommer det att leda till ämneslärarnas ämneskompetens blir värdelös. Motivet för denna slutsats skulle vara att alla information och all kunskap finns på datorn via nätet."
Med andra ord så menar denne att ämneslärarnas kompetens inte är något värd i den digitala värld som vi lever i nu. Kroksmark själv har då en bättre kommentar i form av:
"Oro ska man alltid ta på allvar. Den väcker i det här fallet frågan: stämmer denna oro eller är det så att ämneslärarnas kompetens som en följd av En-till-En måste breddas och samtidigt fördjupas? Hur ska annars ämneslärarna kunna möta den mångfald av information och kunskap som finns på nätet? Kanske är det så att just ämneslärarna nu står inför den kanske intressantaste och viktigaste utmaningen på decennier."
http://tomaskroksmark.se/2011/amneslararkompetensen-i-en-till-en-skolor/
Min uppfattning är nog att vi behöver mer av kunskaper inom ämnet och mer av kunskaper om de didaktiska frågorna. Vi behöver också mer kunskap om den online kultur som våra elever befinner sig i idag. Det är alltså mer kunskap vi behöver och inte mindre för att kunna arbeta i den digitala världen. //Frekar06
Helena, det är intressant att du lyfter fram tidsaspekten. Vi lärare behöver mer tid för planering, reflektion och samarbete. Vi behöver däremot mindre pappersarbete, färre ineffektiva möten och absolut ingen obetald städning.
SvaraRaderaNär det gäller målen så är jag oroad för att höga betyg inte nödvändigtvis visar att eleven alltid nått målen. På motsvarande sätt kan låga betyg både visa på brister i undervisningen och att en lärare faktiskt sätter rättvisa betyg i förhållande till målen. Bristen på likvärdighet gör att det är svårt att hitta bra jämförelsepunkter. Jag vet otroligt skickliga lärare som har blivit inkallade till rektor för att de sätter för låga betyg samtidigt som jag vet hur elever med höga betyg från grundskolan exempelvis fått debattera men inte vetat vad de debatterat om.
Jag hoppas att praxis kommer spegla de intentionerna med den nya skollagen och andra styrdokument såsom de nya betygskriterierna. Jag är optimist och har t.ex. höga förväntningar på de nationella prov som håller på att arbetas fram även i mina ämnen. Jag längtar också oerhört efter att ämnena i SO-blocket kommer läsas och betygsättas såsom enskilda ämnen samt att kraven ökar för behörighet till gymnasiet. Alla dessa förändringar kommer göra det lättare att synliggöra var den faktiska kunskapen finns och ge mig och andra lärare på gymnasiet helt andra förutsättningar. Då talar jag om såväl möjlighet att nå faktiska mål som att utvärdera och följa upp vad som behöver förbättras.
Fredrik, jag håller med om det du säger och tror det finns en otrolig fara i att underskatta ämneskunniga lärare. Visst kan vi hitta information, men vad ska vi göra med den? Visst finns det mängder av information, men hur ska vi värdera den? Visst kan vi lära oss om historiska händelser och teorier, men varför är de viktiga och vad kan vi lära oss om dem och bruket av dem? Slutligen är jag orolig för hur språket kommer påverkas. Språk är makt och även om språket förändras så är jag nyfiken på hur språkliga skillnader ser ut mellan unga människor. Jag tror heller inte att det räcker att leta upp fakta varje gång man behöver dem. Ju mer komplex analysen kring samhället blir, desto viktigare att ha olika fakta och olika sammanhang att utgå ifrån ungefär som en kunskapspalett.
SvaraRaderaNär det gäller IKT ska vi naturligtvis se framåt. Det finns ingen återvändo tack och lov och det vore otroligt dumt att motarbeta alla de möjligheter som exempelvis sociala medier ger. Samtidigt bör vi ta tillvara den otroliga kompetens som många äldre sitter inne med.